Clarence Darrow

CBS berömda och välrenommerade journalist Lara Logan blir brutalt misshandlad och våldtagen i över en halvtimme på Tahirtorget i Kairo när hon på uppdrag av CBS skall täcka "firandet" av Hosni Mubaraks avgång. Misshandlad och våldtagen av en mob på 200 pers skrikandes "Jew! Jew!" (Hon är inte Judinna)

En fotograf blir ihjälskjuten av en krypskytt när han likt Lara Logan försöker täcka händelserna som utspelar sig på Tahirtorget.

SVTs reporter Bert Sundström blir misshandlad och svårt knivskuren av en mob utanför sitt hotell i Kairo.

---

Alltså det är så jävla svårt (så är det inte det ;PppPpP) att hålla sig neutral, saklig och ehm, typ logisk när sådant här händer. Spontant vill jag bara rikta min ilska mot någonting och i det här fallet mot ALLA antimubarak demonstranter. Jag vill högljudt skrika ut en facebookstatus (herregud, mitt sett att protestera mot världens orättvisor är att skriva FB-statusar) om hur jag äcklas av revolutionsvågen i Egypten, hur jag ser ner på människorna på Tahirtorget och önskar att Mubarak fortsatte sin diktatur och höll dessa djuriska och simpla människor i skack.

Det gör jag ju inte, för jag inser ju att de här dåden inte har något med protestvågen att göra. Inte direkt eller för de stora massorna iallafall. Fast indirekt har det ju tyvär lite det ändå. Folket vill störta den USA- och israelvänliga diktatorn Mubarak, folket vill inte känna sig kontrollerat eller påverkat av USA och Israel utan vara sin egen stat, sin egen kultur, välja sina egna ledare och påverka sitt land i "folkets" riktning. Vilket inte är särskilt amerika- eller israelvänligt. Och ja, då finns det dessa extremer som utför dåd som nyligen nämnt. Extremer som sätter likamedtecken mellan Lara Logan och Israel. Likamedtecken mellan amerikansk livsstil och en svensk journalist med dyra kläder och utrustning. De sätter likamedtecken och utför sina personliga vendettor mot oskyldiga individer, individer som dessutom tillhör en extremt viktig yrkesgrupp, speciellt i det tillstånd Egypten just nu befinner sig i.

Den här vaga kopplingen, detta indirekta som gör mig så jävla förbannad och typ skrämmer mig. För jag är inte ett fan av det muslimska brödrarskapet som är/var Mubaraks största konkurrent. Deras syn på judar och Israel, och anti-amerkanism och anti-västerländsk livsstil.

Jag är inte heller ett fan av Hosni Mubarak och hans odemokratiska, despotiska och totalitära sett att driva sitt land till ekonomisk och social misär. Hans girighet och narcissism. Hans sätt att sälja sig själv till högstbjudande.


Jag är ett fan av common fucking sense, det är därför jag inte fördömmer det egyptiska folket och deras protester och drar alla över en kam när jag läsar sådan här skit i tidningarna.

Jag är ett fan av Fredrik Reinfeldt, en ogirig, omutad, ickereligiös och logisk politiker. En politiker som inte handlar efter temperament (läs:hjärtat) utan för logisk politik (läs:hjärnan). Seriös, tråkig, trovärdig och pålitlig.

För helvete, skall det vara så jävla svårt!?

(Och jag vet att det är jävligt lätt för mig att säga, därför sa jag det)

Hela dagen har jag befunnit mig i mitt rum, i ett vakuum. Typ utbränd, eller överväldigad. Planen var att planera (höhö) min resa hela dagen, men uppgiften har mer eller mindre paralyserat mig. Som i skolan, när man har cp-mycket att göra, man har med sig en miljon böcker hem och det slutar med att man inte ens öppnar väskan ens en gång. Så har det blivit.

Whoa! Det regnar, det våras för slösurfning.

Så fort jag är ensam bli jag rastlös. Att ligga helt alene och umgås med mig själv är nog det värsta jag vet. Hjärtat bankar hårdare än vanligt och myror kryper konstant under huden, mest under bröstet. "-Kan inte alla alltid vilja hitta på någonting" undrar jag i min egna stillhet. "-Det kan inte alltid vara party" säger en vän. Nej det kan väl inte det, men vad jag ändå tänker är Hur orkar man INTE hitta på någonting? Att springa en halvmil genom skog och mark hjälper för stunden, men för den långsamma natten i det mörka rummet biter inget. Inte ens sömnen.

Milstolpar i mitt liv:

*Nær jag kollade på film hemma hos Simon och han ænnu inte kunde læsa undertexterna och jag kunde det.

*Nær, efter en temavecka om andra værldskriget och førrintelsen, Ann B startade en lektion med att ge oss instruktioner om att skriva ned personnummer, fødelseort, førældrars namn och religion, och våra mobilnummer, och jag var den enda som fattade att det var ett "rætta sig in i ledet test" och vægrade

*Nær Jesper Hansen fick ligga føre mig!

*Nær jag klarade av att stå vid fiskmaskinen i tre timmar utan att be om hjælp.


Fredag, gøtt!

Överfet söndag gott folk! Överfet. Bilder och beskrivning kommer inom kort. Ciao!

"Varför är vissa människor hånfulla och elaka och överlägsna?", frågade jag. Det blev helt tyst. Jag hade allas uppmärksamhet. Jag skulle vilja fråga var och en om det. Men lektionen slutade, olyckligtvis, och jag tänkte: Det här förbannade livet, den här förbannade staden, de här förbannade människorna, de här förbannade vännerna, den här förbannade aprilhimlen, de där förbannade gudarna. Finns de någonstans? Är det bara jag och mina trumpinnar nu? Torkar aldrig oceanerna ut? Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och alla pojkar är förälskade i de vackraste flickorna.

Jag önskar jag var jude. Att jag och hela min släkt var av judisk börd. Det hade varit trevligt nu, se sin rika morbror logga in på msn och diskutera med honom. Analysera något stycke ur Talmud kanske, eller be honom om råd om något. Jag vill ringa en smart kusin och fråga om jag får komma över till hans campus och festa med hans vänner nästa helg. Har Bergen en synagoga? Har Jönköping en synagoga!? Finns det några judar alls där hemma. Den där jävla Tobias Brunbjörnen Alpteg ljög för mig en gång och sa att han var jude. Det var första gången jag träffade honom. Tyckte det var jäkligt coolt, ville också vara omskuren som han. Jude i Habo...vafan, hur blåst får man bli?

Klyschor är ju inte klyschor för intet. Intet är för intet för övrigt. Så ja, Carpe Diem, seize the day, fånga dagen; det är ju så jävla klyschigt för att det är så jävla sant! Och lika klyschigt är det att skriva något liknande som jag skriver just nu för alla får ju den insikten någon gång vartannat år. Synd att alla bara inte kunde minnas och hålla kvar sin insikt.

Min hærligt bittra arbetskamrat skæmtade precis till det. Hans påskægg ligger på bordet, han tar upp det och med sitt vanliga stoneface sæger han "Hope there's a million dollar inside". Han kanske var seriøs?

Tillbaks till vattenslangen och kemikalierna -_-

Vill göra som Alex Schulman och Sigge Eklund. Parskriva ett filmmanus. Fan va häftiga dom är. Är du på Rkd?

Appropå dagens debattartikel i Dagens Nyheter. Mitt bidrag till debatten, åter igen i strålkastarljuset; comment, rate, appreciate!


Sverige är idag ett av världens rikaste länder och tillsammans med de övriga nordiska länderna kan vi erbjuda den högsta tillgängliga levnadsstandarden. Den svenska modellen har visat sig fungera och alla i samhället kan ta del av vårt välstånd. Det är något vi skall vara stolta över och värna om. Att det är vår modell som har skapat kanske inte ett perfekt men ett högfungerande och modernt samhälle; och vi borde fortsätta att ligga i framkant när det gäller jämställdhet, utbildning, vård, omsorg med mera.

Men ett annalkande hot närmar sig, ett hot på frammarsch som inom sinom tid gör vår svenska och västerländska modell ohållbar. Hotet stavas Asien; med Kina och Indien i spetsen. Asiens frammarsch på världsmarknaden har väl ingen kunnat undgå. Sedan början av det nya millenniet väljer fler och fler företag att försätta sin verksamhet där, produktionen i de egna leden har ökat markant och de har börjat utnyttja sina naturtillgångar i allt större utsträckning.

Varför är då Asiens ekonomiska expansion ett hot? Jo, i och med Kinas och Indiens ekonomiska utveckling har i båda länderna en köpstark medelklass börjat växa fram. Problemet är att de bägge ländernas befolkning är så enormt stor att denna medelklass snart börjar sätta sina spår globalt när de också vill ta del av det vi i väst lever av. Den växande ekonomin kräver spannmål, olja, stål, betong och mycket mer vilket vi redan har märkt av i form av kraftigt höjda priser. Även överklassen kommer bestå av så många människor att den gör skillnad. Råvaror blir som sagt dyrare medans fler och fler jobb går till Asien och svenska kapitalister investerar i Asien istället för Sverige. En spiral som pekar rakt nedåt för Sveriges ekonomi är ett faktum.

Utöver den ekonomiska explosionen är ju även befolkningsexplosionen ett allvarligt hot. Indiens befolkning väntas vara omkr. 1,7 miljarder år 2050 och Kinas omkr. 1,4. Simpel mattematik säger att fler helt enkelt är tvungna att dela på kakan och tar vi med Afrika i beräkningen blir ju situationen inom en snar framtid akut!

Vi behöver alltså en drastisk lösning om vi vill försvara vår västerländska livsstil. Efter att noga ha övervägt för- och nackdelar och vad som skulle vara socialt acceptabelt, har jag kommit fram till att en annan uppstickare i den globala debatten är den enda lösningen.

Klimatet och klimathotet som så många varnar för och har blivit tvåtusentalets svar på åttiotalets AIDS hysteri, kan vara det ända som kan rädda oss från att behöva dela jorden med resten av världen. De vetenskapligt säkerställda rapporter om vad som händer med vårt klimat pekar alla på en dramatisk förändring av vår jord under kommande sekel om vi inte gör någonting åt våra utsläpp. Det fina i kråksången är dock att vi i Norden inte kommer att påverkas nämnvärt negativt av den globala uppvärmningen. De förändringar som kommer ske är faktiskt i det närmaste av det positiva slaget. I norden är det främst mildrare vintrar som utgör den största skillnaden. Det blir en stor omställning för våra invånare i norr, och protester mot mitt förslag är att vänta från vår nordliga befolkning. Detta är dock något jag tagit hänsyn till i mina beräkningar. Norrlänningarna är ju närmast ett bihang till resten av Sverige om man ser till befolkningen; den ekonomiska och utbildade eliten bor som känt i söder och allt styrs från våra breddgrader. När det väl kommer till kritan har de inget att säga till om och mitt förslag är även något nordborna vinner på i längden.

Om jag börjar med vad som händer nationellt med vårt klimat och hur vi tjänar på det: Med dagens accelererande takt av växthusgasutsläpp kommer stockholmsområdet omkring år 2050 att ha ett klimat som liknar det i dagens norra Frankrike. Norrlandskusten kommer ha samma medeltemperatur som smålänningarna har idag. Vi kommer även att ha tjugo fler högsommardagar än nu, en högsommardag kännetecknas av en medeltemperatur på tjugofem grader Celsius per dygn. Låter det inte behagligt? Värmeböljorna med de extrema temperaturerna blir allt vanligare, varmare och håller i sig längre. Dessa värmeböljor kommer spara svenska staten miljarder på sikt. Gamla och sjuka är en stor börda för Sverige och kostar tiotals miljarder om året. Om vi ser tillbaka på den franska sommaren 2003 har vi något att jämföra med . Femtontusen gamla och sjuka dog till följd av den höga värmen. I min beräkning räknar jag med att mellan ett- till tvåtusen åldringar skulle avlida varje år till följd av värmen. Endast detta skulle spara Sverige tiotals miljoner varje år! En annan fördel som kommer med värmeböljorna är att kroppen utsätts för ovanligt hög påfrestning. Vi svettas för att kyla av kroppen och då förlorar vi vätska. Får vi inte i oss tillräkligt med vätska har blodet lättare att koagulera. Detta gör att riskgrupperna, främst de med hjärt- och kärlsjukdomar riskerar att drabbas av blodproppar, hjärtinfarkter, hjärtsvikt och stroke. Överviktiga skulle dö i större antal och bespara resten av befolkningen både åsynen och den ofantliga kostnaden av dem. Några siffror kan jag inte med säkerhet presentera men detta skulle spara Sverige mer än pensionärerna. På sikt handlar det om åtskilliga miljarder. Överviktiga är som bekant inte bara fysiskt sjuka i allmänhet. De är ju även i större utsträckning psykiskt sjuka, och långtidssjukskriva. Kvinnor som har genomgått klimakteriet kan man också göra en ekonomisk vinst på i framtiden . Efter klimakteriet har de sämre temperaturreglering i kroppen vilket leder till att infertila kvinnor som också lider av någon åkomma så som övervikt går under till följd av värmen. Biologiskt är detta en vinst för Sverige, men inte minst en ekonomisk vinst. Infertila kvinnor bidrar inte med något samtidigt som de kostar mer ekonomiskt än sina unga jämlikar då de i större utsträckning är sjuka och inte inbringar särdeles mycket till statskassan.

Inte nog med detta så skapar alla dessa döda kroppar arbetstillfällen. Frankrikes bårhus gick på högtryck och de anställda kunde inte ta någon semester. När värmeböljorna drabbar Sverige är vi förberedda och har många anställda på sjukhusen och i bårhusen för att kunna ta emot så många döda under kort tid. Jobbtillfällen skapas samtidigt som individer som endast belastar samhället försvinner. Den enes död, den andres bröd som man brukar säga.

Denna positiva effekt på vår ekonomi är dock inte tillräklig för att vår framtida köpkraft skall vara övermäktig den av kineserna och Indiernas. Något måste till för att kraftigt rubba deras ekonomiska balans och för att trygga vår egen framtida ekonomi. Den globala lösningen är densamma som den nationella.

Med växthuseffekten följer dramatiska förändringar av jordens klimat. Som jag nämnde blir förändringen för oss nordbor ganska odramatisk men i Asien medför uppvärmningen katastrofala effekter. Monsunregnen blir kraftigare samtidigt som torr perioderna blir än mer torra. Bangladesh som har årliga översvämningar kommer inte kunna hämta sig efter framtidens regnperioder och omkring sextiofem till sjuttio procent av den hundrafyrtiofemmiljoner stora befolkningen kommer tvingas bege sig till något av grannländerna. Indien blir valet för de flesta. Indien självt kommer också drabbas av svår torka respektive kraftiga monsunregn. De stora flyktingströmmarna och det extrema klimatet kommer kosta Indien ofantliga summor och tära kraftigt på dess ekonomi. Samtidigt kan den kaotiska situationen leda till politisk orolighet i landet med inbördeskrig eller krig mot grannländerna som följd. Kina drabbas av liknande scenarion. Kraftiga översvämningar vid sydostkusten medans svår torka hemsöker sydvästra delarna av landet. Miljoner människor drivs på flykt, risodlingar och fiskevatten går förlorade och kaos råder i landet.

För att säkra vår framtid borde vi alltså omfamna de nya rönen och låta växthuseffekten gå sin gilla gång. Sveriges utsläpp påverkar inte den globala uppvärmningen nämnvärt, men kinesernas och indiernas utsläpp gör stora skillnader. Genom att vara helt passiva är det ju faktiskt inte vi som gör skada, de sköter sin undergång själva. Det kan tyckas grymt men ej att förglömma är det fortfarande till Sveriges fördel, allt är i sin ordning. Dåligt samvete kommer ändå drabba våra medmänskliga medborgare men att bistå röda korset med en slant någon gång om året har hittills fungerat som ångestdämpare för de flesta. Samtidigt skänker vi dem ju nöjet att starta sin egen apokalyps . Bilar, resor, god mat med mera kommer att konsumeras friskt utan dåligt samvete ett tag framöver. Det kan vi unna dem tycker jag.

Johan "Swift" Eriksson-Thurn

Nu har Rickard givit upp hoppet om Afrika. Kigali slog spiken i kistan. Mitt härskande över Afrikas huvudstäder håller i sig.


Jag och Rickard sitter i köket och spelar Seterra. Vi tävlar. Han har Asiens huvudstäder det aset. 56 sekunder. Jag ser mina 59 som omöjliga att slå. Tror han ljuger.

Jag var sjuk hela veckan. Trodde jag låg där i sängen och fick 80% i sjukersättning. Ikke. Måste vara anställd i fyra veckor för det. Jävla fittnorge. Jag e int bitter dock. Jag är pepp.

Upptäckte Jennie Hammars blogg igår. Jennie Hammar är Filip Hammars fru. De bor i LA där både hon och Filip jobbar. Förutom den feta parantesen att jag är avundas deras liv något groteskt så är även bloggen väldigt matnyttig. Säger man så? Jennie ger iallafall väldigt bra LA tips om diverse, t ex bästa träningsslingan med bäst utsikt, Los Angeles godaste pizza, intressanta shoppingstråk, värda resturanger med mera med mera. Bra skit inför min och Rkds visit.


Veckans största rabalder måste ju vara sveriges riksdags officiella erkännande av turkiets masslakt på armenier och lite annat randomfolk 1914-1915. Jag vet inte hur insatta ni är eller hur mycket ni bryr er, men jag är väldigt insatt och tycker det är fantastiskt intressant. Jag har ju förstås, som med allt annat, en åsikt.


Jag är på regeringen och Bildts sida i den här frågan. Tycker det var väldigt onödigt det här. Det var ju rätt i sak att erkänna, det håller jag med om. Det finns ju ingen som tvivlar på eller förnekar det här faktiska folkmordet och ett erkännande är på sin plats tycker jag. Men, men inte nu. Inte som läget såg ut när erkännandet klubbades igenom. Turkiet och Armenien hade precis tagit upp förhandlingar med varandra, de hade efter decenier av tystnad faktiskt satt sig vid förhandlingsbordet och börjat föra dialog med varandra. Eller det var planerat. Och Sverige var den största diplomatiska faktorn i den här framgången. När de nu äntligen hade kommit så långt och börjat närma sig varandra, varför skall vi då, Sverige, förstöra alla dessa år av diplomatisk arbete genom att gå emot regeringens linje och rösta fram ett erkännande som för tillfället inte gör något annat än förstör. Till och med är kontraproduktivt. Nu får de turkiska ultranationalisterna kräm i sina argument om att vi är partiska och inte borde blanda oss i. Och vad har riksdagen med det här att göra egentligen är ju en annan fråga. Det är väl inte riksdagens uppgift att rösta huruvida historien är officiell eller inte.

Well, ja det var min åsikt. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket om jag skall vara ärlig, och Turkiet har ju överreagerat så att man skäms. Jag finner det här främst otroligt intressant. Det är som en sorts studie i diplomati. Hur erkännanden och ord tas på allvar, hur otroligt mycket ett simpelt utspel kan göra, att det i vårat civiliserade samhälle är orden och pennan som är vapen och att "skotten" besvaras med att man fördömmer och drar hem ambassadörer. Det känns ju, om än lite fånigt, ändå väldigt tryggt att det är såhär vi sköter våra konflikter. Fritt från våld och blodspillan.


Igår var jag ute med Rickard btw, kul, idag har vi degat medan stakars Fie har varit fylld med energi och sprungit runt som ett rastlöst barn och rivit fram kostymer, choklad och pantburkar. Vi bestämde oss för att stimulera Fies pepp genom en promenad och sedan försöka komma undan en utgång gratis ikväll. Vi skall helt enkelt ragga oss till alkohol. Fie sa precis "man måste ju fan ha något utmanande på sig om man ska ha gratis SPRIT!" Haha, ja, så skall kvällen se ut. Vi skall utmana, jag och Rickard går ju till en gaybar förstås för att lyckas. Spännande.


So long